vad är det som gör att jag känner att jag inte passar in? Att jag tycker att det är så jävla svårt att rätta sig i ledet, att inte kunna vara en del att det pusslet som livet är. Jag är en bit som ska sättas in i resten av skiten, ska det vara så jäkla svårt? jag har så länge jag kan minnas haft svårt att finna en plats här, en trygg plats där jag kan verka utan att falla vid sidan. Där vid sidan ligger eller sitter jag hela tiden tycker jag. Jag tror ibland jag har en bokstavskombo, kanske iaf en släng av det. Skämt åsido, jag kan ärligt säga idag att jag har lärt mig att vara social, att fråga hur är det med dig, jo ja vilket väder, att ta en disjussion vidare från A till B och så vidare. Missförstå mig rätt, jag är en social människa och har alltid pratat, blurrat, snackat satan med mina vänner. Men när det kommit till vuxna och auktoriteter så har det varit värre och så har varit långt upp i åldern, hur långt upp vill jag inte ens säga. Jag har varit rädd för hela förbannade vuxenvärlden länge länge. Idag har jag inga problem med det förutom att jag inte tycker om att rätta mig i ledet, men det beror på lite andra saker idag, som att jag bara inte kan med normer, trots att jag ändå lever hyfsat svenssonliv(gör jag det?).
Äh, detta skulle bli en bekännelse, men nu tar det stopp. Varför för svårt att öppna upp??
F.U.C.K
