Livet tar slut

En vän till mig tog sitt liv nyligen. Inte en nära vän, men det är flera av min andra inte så nära vänners nära vän. Min ex var en av dom. Denna vän var flera gånger hemma och åt middag hos oss, drack kanske lite vin. Minns dessa gånger, det var fint. Han var en väldigt snäll människa. Han var också en som levde i mörker, och mådde väldigt dåligt. Då stängde han in sig. Oftast. En och annan efterfest har jag tillbringat med honom. Det var oftast kul. Det pratades ofta relationer. På gott och ont. Så här efteråt tycker jag att det kanske kunde bli för mycket ibland. Det var oftast andras liv som behandlades, som om han inte kunde prata om sitt eget. Helst inte i alla fall. Han hade ofta rätt i det han sa. Men kunde ha fel många gånger också. Fatalt. Jag ser honom framför mig, men det blir ändå suddigt på något sätt. Döden är smått abstrakt för mig, han kan lika gärna dyka upp helt plötsligt. Nåväl, efter begravningen känns det mer konkret. Där fick vi se kistan, höra orden om honom, höra några låtar han "tycker" om. Det var fint, gråten var tung, mycket tung. Nu är han iväg men samtidigt här. Tack för att jag fick känna dig N.

Knepigt

vad är det som gör att jag känner att jag inte passar in? Att jag tycker att det är så jävla svårt att rätta sig i ledet, att inte kunna vara en del att det pusslet som livet är. Jag är en bit som ska sättas in i resten av skiten, ska det vara så jäkla svårt? jag har så länge jag kan minnas haft svårt att finna en plats här, en trygg plats där jag kan verka utan att falla vid sidan. Där vid sidan ligger eller sitter jag hela tiden tycker jag. Jag tror ibland jag har en bokstavskombo, kanske iaf en släng av det. Skämt åsido, jag kan ärligt säga idag att jag har lärt mig att vara social, att fråga hur är det med dig, jo ja vilket väder, att ta en disjussion vidare från A till B och så vidare. Missförstå mig rätt, jag är en social människa och har alltid pratat, blurrat, snackat satan med mina vänner. Men när det kommit till vuxna och auktoriteter så har det varit värre och så har varit långt upp i åldern, hur långt upp vill jag inte ens säga. Jag har varit rädd för hela förbannade vuxenvärlden länge länge. Idag har jag inga problem med det förutom att jag inte tycker om att rätta mig i ledet, men det beror på lite andra saker idag, som att jag bara inte kan med normer, trots att jag ändå lever hyfsat svenssonliv(gör jag det?).
Äh, detta skulle bli en bekännelse, men nu tar det stopp. Varför för svårt att öppna upp??
F.U.C.K

Fy!

jag måste vara den sämsta bloggaren, kan ju inte ens hålla igång några veckor. Nåväl kanske några veckor, men sen dör allt av, ebbar ut till ett tomt eko......babababaaabaaaaaaa! Äh, vad göra, antingen får det pyra ut lite då och då eller stänga ner skiten. Tror jag behåller den men det får bli som det blir. Vad händer annars då? Not much, sett några band, jobbat lite, målat obefintligt, läst väldigt lite, skrivit en del, letar lgh med dåligt resultat o leker med mitt barn, med bättre resultat. ja well, nu ska jag jobba lite till så ses vi.......................................kanske

Skinny puppy

Så, nu har jag sett Skinny puppy på en klubbscen, precis det jag väntat på sedan 92 när jag planerade att se dom, som sen ställde in. Har sett dom två ggr innan, ena gången var på deras återförening i Dresden som kallades Doomsday(av tyskarna) och det var fantastiskt, att äntligen se dom till slut plus att setlisten var amazing. Andra gången var på Arvika, vilket också var grymt bra. Dessa spelningar var på väldigt stora scener så närheten är inte den bästa så därför var deras show på KB i Malmö den 6 augusti 2010 mycket bra. Väldigt snygga projektioner och bra show av sångaren Kevin "Oghr" Ogilvie. Setlisten var dessutom bättre än jag vågat tänka mig. Bara 5 låtar som var efter 92. Vill inte vara en bakåtsträvare men tycker ändå materialet före är bättre och mer stämningsfyllt. För stressande och hightech är min tanbke om det nyare. Well. O så till sist så vill jag säga, att jag träffade Kevin bakom KB tidigare på dagen när jag var ute med min dotter Astrid. Jag visste såklart att bussen borde vara där och vips så dök han upp och jag besvärade honom med ett snack, men han var hur trevlig som helst och vi hann prata barn, relationer och lite om showen och hans vistelse på MAS 1991 när han vårdades för gulsot(tror jag det var) och en bekant till mig besökte Kevin där och försåg honom med lite av varje:-) Ja ni kan se på fotot jag tog att vi setts. Tyvärr blev det inget foto när jag tog ett på Kevin med min dotter i famnen, nåt gick fel där, hon började gråta iaf och Kevin kände sig lite dum, hehe.

Det händer medans du tänker..............................livet

Sitter här på mitt lilla sommarjobb, tänker på allt som sker i mitt liv, allt som sker vid sidan av mitt liv, på en del mänskor jag känner. Jag har Olle i hörlurarna, vemodiga "Vissa funktioner" klingar ut och jag känner mig lite vemodig men samtidigt i fas med livet. Just i denna stunden iaf. jag har börjat på en liten historia, som kanske växer sig stor, jag får se. Vore kul om det blev ett liv vid sidan om mitt, som jag kan leva mig in i, se det bli ett eget liv. Som inte finns men som har drag av mitt.
Vädret är så där, men det gör inget. Ska repa idag med lilla sättningen och fila på detaljer. Det ska bli kul och intressant. Annars ska jag pussa på mitt barn, som jag gör säkert 100 ggr per dag, om inte mer:-)
Snart är det Möllevångsfestival och det ska bli kul att bara strosa runt och fika, dricka öl och kanske fota lite. Hoppas det blir en bra fest, så att den inte läggs ner.

Hultan

Ja då gick en epok i graven, Hultsfredsfestivalen har lagts ner. Tror detta skedde sent i går kväll, och snacka om att det var febrilt prat på nätet om detta, på Google haglade meddelanden fram när jag sökte på Hultsfred. Frågan är om inte folk kommer tokköpa biljetter nu när de inser vad som händer. Hope so.
Ja det var ett gäng år sen jag var där,,hm, typ 15!! O ändå var jag där 9 ggr mellan den första festivalen 1986 och 1995. På den första såg jag bla sista spelningen med Reeperbahn med Olle Ljungström i spetsen, och Erasure. Det var en liten festival på 7000 pers om jag har siffran rätt och nästan alla var svartklädda. DET är indie om nått:-) Jag sov faktiskt i en lägenhet i närheten och hade fått biljetten av någon. Annars hade jag nog inte åkt, vad visste jag om festivaler, det fanns väl typ bara Roskilde också, just här uppåt Europa. Det var jäkligt kul iaf så det blev mer, inte 87 men väl efter det varje år t.o.m 95, och kompletterade festivalandet med Roskilde från 90.

Frågan är vad som händer i byn, de har ju levt med detta i 24 år, och för vissa har det genererat en sidoinkomst de dagar festivalen varit plus att de säkert haft jävligt roligt. En del har t.o.m växt upp med den runt hörnet. Tråkigt! MEN arrangörerna är ju lite att skylla också, jag kan tycka att HF blivit lite för kommersiellt de senare åren, på ett icke bra sätt med tanke på de svidande siffror de haft. Kanske inte ska boka Jay-Z o liknande till den typen av festivaler, tror inte det funkar i längden. Det ska vara rock o pop i stort sett. Tror också datumet spelar in, kan vara så att de haft otur att fler band tackat ja till Roskilde men hoppar HF. Kanske datumet i augusti som en gång var hade varit bättre. Kanske, kanske inte!

R.I.P Hultan god damn it

The Countess

Erzebet Bathory var en Ungersk grevinna som levde i början av 1600-talet, och som var övertygad om att, om hon drack och badade i blodet av unga oskulder så skulle hennes skönhet bevaras. Hon med hjälp av sina undersåtar skövlade omgivande bondesamhällen, kidnappade och mördade minst 50 flickor. Det var vad hon erkände, men ryktet sa flera hundra. Det var när grevinnan gick från fattiga bondeflickor till sådana högre upp i samhället som flickor i adeln som saker började upptäckas. Bathory dömdes till att muras in i ett rum med bara ett hål för matintag och där överlevde hon 4 år innan hon till slut dog.

Ja vad vill jag med detta. Jo jag såg en film som är skriven och regisserad av Julie Delpy, som också spelar huvudrollen som Erzebet. Tycker att filmen överlag var bra, Julie´s skådespeleri är allt som oftast bra och även här. Det roliga med denna filmen är att den tar upp den kvinnliga rollen som rådde på den tiden, att en kvinna inte var lika smart som en man och att det ansågs vara ärofyllt att gå ut i slag och slakta andra människor och att bränna häxor på bål för att de man trodde de hade samhöre med Satan. Man får nästan känslan av att filmen var bilden av myten, var det verkligen sant? Hade grevinnan verkligen mördat dessa flickor eller var det bara ett rykte. Kanske det var det inte hon men hon ansågs tillhöra Satans kvinnor och måste bort. Visst hon erkände och även hennes sk medhjälpare, men detta skedde under tortyr som var en vanlig medtod för att få erkännande på den tiden. Sen är det även en liten vink eller en rejäl spark på utseendefixeringen som vi har i samhället idag, som enligt mig har blivit too much.

Ja jag vet vart Julie står i sin kritik och jag håller med henne, och lite modigt är det väl ändå och slänga in dom i en film om en kvinna som enligt rykte ska ha dödat flera 100 flickor. Tjoho!